15. Språk-, läs- och skrivutveckling

Skärmavbild 2019-11-30 kl. 21.05.08

Presentation

Jag heter Ann S. Pihlgren, jag är filosofie doktor i pedagogik och arbetar som forskningsledare i Ignite Research Institute. Det innebär att jag forskar, bland annat om förskolans undervisning och det som kallas didaktik, undervisningslära. Jag arbetar också med utvecklingsarbeten och möter ofta förskolepedagoger i kortare föreläsningar eller längre utvecklingsprojekt. Vid det här laget har det inneburit att jag också skrivit en hel del böcker, en av dem som du kanske känner till är Undervisning i förskolan – att skapa lärande undervisningsmiljöer.

Ett av mina starkaste intresseområden är språk-, läs- och skrivutveckling, det har funnits med mig som ett huvudintresse ända sedan jag själv arbetade som pedagog i barngrupp. Jag har det senaste året arbetat med en ny bok som handlar om förskolans undervisning och nästa vecka går den i tryck! Den heter Läsa, skriva och räkna i förskolan – ett undervisande förhållningssätt. I den här texten tänkte jag förmedla några av de tankar som jag har om språkutveckling i boken.

Den viktiga språkutvecklingen

Det kanske kan verka konstigt att tala om att barnen ska läsa och skriva i förskolan men faktum är att förskolans undervisning spelar en mycket viktig roll för den tidiga läs- och skrivutvecklingen och för att barnen senare ska kunna tillgodogöra sig skolans undervisning. Språkutveckling är faktiskt ett av de viktigaste områdena i förskolans uppdrag. Det finns flera skäl till att språket har en sådan framträdande roll:

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman.
Lpfö 18, sid. 8

Vi använder språket för att sätta ord på våra upplevelser och för att skapa och behålla relationer med andra – genom språket kan barn uttrycka sina ståndpunkter, få nya tankar och infallsvinklar från andra, förhandla, kompromissa och utveckla relationer. Språk och tänkande är också starkt sammankopplade och språket är därför också starkt kopplat till allt lärande – genom språket kan barn planera, utvärdera, problemlösa och analysera, hantera det förflutna och dra slutsatser om framtiden. Språket kommer alltså att behövas för identitetsutveckling och social utveckling men det är också viktigt för att barnet framöver ska kunna tänka inom alla ämnesområden. Språket behövs för att tänka och lära sig i såväl matematik som naturvetenskap eller bild.

Lyssna, tala, läsa och skriva är kompetenser inom det språkliga fältet. Det lilla barnet börjar språkutvecklingen genom att lyssna till språkljud och därefter härma i eget tal. Den här begynnande språkutvecklingen är kopplad till direkta erfarenheter, som att begreppet ”pappa” betyder en av de närmaste personerna som barnet möter. Med tiden behöver barnet också kunna behärska ett mer abstrakt språk, med begrepp som inte direkt kan upplevas. Begrepp som ”framtid”, ”frihet” och ”kärlek” innebär en högre abstraktionsnivå och måste erövras genom att barnet får uppleva och diskutera begreppens innebörd på flera olika sätt.

Begynnande skriv- och läsutveckling

När det gäller att läsa och skriva förutsätter dessa färdigheter också en högre grad av abstraktion. Att behärska lyssnande och även talande är förutsättningar för skrivande och läsande. I läsandet och skrivandet ingår, förutom förståelse för vad som kommuniceras, också förmåga att kunna uttolka skrivkonventioner som att ett ljud hör samman med en särskild bokstav och att dessa tillsammans kan användas för att bilda ett ord. Ofta startar utvecklingen med att barnet börjar skriva, det verkar som om de flesta barn är mest intresserade av att själva producera och kommunicera sina tankar genom att skriva text, hellre än att läsa vad andra har skrivit. Skrivandet börjar först som klotter, därefter som meningslösa bokstavskombinationer och efter hand genom att barnet ljuda fram bokstäverna i ordet. Barnet behöver för att kunna skriva koppla samman bokstav och ljud, det måste känna igen bokstäverna och det måste också kunna urskilja de olika ljuden i ett ord. På så sätt lär sig barnet indirekt hur läsning går till.

Läs- och skrivutvecklingen kan ta olika vägar och det finns ingen bestämd utvecklingsgång. Ofta börjar läsandet med att barnet skriver, men också att hen låtsasläser. Efter hand kan barnet läsa sådana helord som hen känner igen i gynnsamma sitautioner: Vid matbordet vet hen att bokstäverna på mjölkpaketet betyder mjölk. Efter hand kan barnet ljuda samman bokstäverna till ord, barnet ”knäcker läskoden”, det förstår hur läsning av obekant text går till.

Tre undervisningsområden

Det är framför allt tre områden där undervisningen kan stärka barns tidiga läs- och skrivutveckling:

  • Att barnet förstår hur läst text kan tolkas och hur läsande och skrivande går till. Undervisningen på förskolan behöver här bidra till att barnet förstår språkets funktion och innehåll, exempelvis att skrift är nedskrivet tal och att berättelser kan tolkas och byggas upp för att intressera läsaren eller lyssnaren. Viktiga arbetssätt är att återkommande läsa högt, berätta sagor och att tillsammans diskutera innehållet samt att hitta på och skriva egna texter tillsammans med barngruppen.
  • Att barnet erövrar metaspråklig uppmärksamhet, något som också benämns som att barnet är lingvistiskt, fonologiskt, språkligt medvetet eller uppmärksamt. Undervisningen behöver stötta barnet att tänka om och använda sig av språkets olika delar såsom stavelser, ljud och bokstäver, ord och meningar. Det är alltså fråga om en teknisk färdighet, där barnen gradvis kan använda språkets verktyg för att med tiden kunna läsa och skriva. Här kan förskolan arbeta med att lyssna efter ljud, rimma, klappa stavelser, leta bokstäver och att klippa isär meningar och ord.
  • Att barnet ser den egna nyttan med att kunna läsa och skriva, barnets språkglädje och upplevelse av användbarhet. Undervisningen behöver stötta varje barn att känna lust och glädje inför språket. Det är särskilt viktigt för att barnet ska vilja ta sig an det komplicerade och ansträngande arbete som läs- och skrivutveckling innebär. Här handlar undervisningen om att dramatisera och leka sagor och berättelser men också om att låta barnen använda skrivet språk i förskolevardagen med sådant som de upplever som meningsfullt, som exempelvis att skriva böcker om sig själv, berätta egna sagor som skrivs ned men också skriva listor för att minnas vad man ska köpa eller göra.

Varje barn har rätt att få del av det innehåll som läroplanen Lpfö 18 innehåller. Det innebär att förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Förskolan ska se till att varje barn har sin ryggsäck packad inför framtiden, oavsett vad barnet har fått med sig hemifrån. Det är ett uppdrag som kräver planering och systematik i förskolearbetslaget. Hoppas den här texten har väckt lite nyfikenhet för hur ni kan arbeta vidare med språkutvecklingen på förskolorna!

Hälsningar

Ann S. Pihlgren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s