9. Demokrati

Skärmavbild 2019-11-30 kl. 21.05.08

img_9268

Presentation
Mitt namn är Martina Lundström. Jag är pedagogista, pedagogisk rådgivare och författare till böckerna ”Det synliga barnet” och ”Den synliga förskolan”. Det jag brinner mest för är frågor som rör demokrati och då framförallt barns rättigheter och jämlikhet i relation till oss vuxna.

Demokrati i förskolan handlar om just alla människors lika värde och betydelsen av att varje individ i ett kollektiv blir medveten om att det är viktigt att uttrycka sin åsikt för att kollektivet eller ledarna för kollektivet ska kunna fatta beslut utifrån det. Det är däremot inte detsamma som att man ska få som man vill. Förskolan är en kollektiv plats som alla vi som befinner oss där tillsammans delar med varandra. Det har betydelse både för nuet och framtiden att vi som är vuxna i förskolan tar demokratiuppdraget på fullaste allvar. När barnet blir bekräftat i att hennes/hans perspektiv är viktigt här och nu, i det sammanhang hon/han ingår och gör goda erfarenheter av reella demokratiska processer lägger det en grund för att hon/han växer upp till en vuxen som har tilltro till demokratin. Något rapporter visar sviktar hos dagens ungdomar och unga vuxna.

Det absolut mest väsentliga är att vi ger barnen tillgång till språk i olika former; att de får möjlighet att lära sig rita, måla, dansa, bygga, konstruera, forma, d v s ett vidgat språkbegrepp som inte enbart handlar om att kunna uttryckas sig genom tal. Man har rätt att få uttrycka sig och bli lyssnad på redan från sin första dag i förskolan, inte först när man lärt sig prata. Barnens möjlighet att uttrycka sig och pedagogernas förmåga att lyssna på dem genom fler uttrycksformer än tal och lek är grundläggande.
Man behöver också organisera dagarna så att det finns tid, forum och utrymme för barnen att påverka. Men allt detta är på sätt och vis praktiska saker, sådant varenda pedagog med visst stöd kan anpassa sig till.

Ska man nå reell förändring handlar det i grund och botten om hur man ser på barnen i relation till sig själv.

Så sent som i förra veckan samtalade jag med en pedagog som höll med om allt det jag skriver ovan men när vi började prata om konkreta exempel från hennes vardag kom det ena argumentet efter det andra för att vi ”inte kan låta barnen”…osv.
När vi pratar om dessa frågor i allmänhet instämmer de flesta, men när det kommer till att man själv ska förändra sitt synsätt på barnen och börja involvera dem i beslutsfattande processer så sker det egentligen ingenting.
Forskaren och min medsyster i demokratikampen Elisabeth Arnér skriver någonstans att vi som arbetar i förskolan inte är vuxna i största allmänhet. Vi är tjänstepersoner med ett uppdrag. Vi behöver stå upp för demokratins värden och säkerställa att demokratin upprätthålls och återskapas varje dag. Demokrati är inte något som bara finns. Den görs av människor varje dag. När vi med ansvar inte längre tar det ansvaret, ja, då vill jag inte tänka på vilket samhälle vi har att vänta.

Jag är väldigt självkritisk mot hur vi arbetade, eller snarare inte arbetade, med detta för 20 år sedan. En del av de barn som gick i min förskola då är sannolikt bland den grupp unga vuxna som idag inte har tilltro till demokratin. Om inte jag hade börjat reflektera över mig själv och min barnsyn hade jag kanske inte gjort några lärdomar och kommit till de insikter som jag har idag. Men framförallt så hade jag inte förändrats. Fasansfulla tanke.

info@martinalundstrom.se   
/Martina Lundström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s