1. Normkreativitet

 

Skärmavbild 2019-11-30 kl. 21.05.08img_8622

 

 

Normkreativitet

Presentation
Jag heter Therese Vhendin och är 35 år och är utbildad hälsoutvecklare och förskollärare, men har även läst genusvetenskap. På fritiden driver jag Instagramkontot @normkreativ där jag delar med mig av teorier, forskning och egna reflektioner kring normkritik, feminism, pedagogik, hälsa och familj.

Vilken är din hjärtefråga?
Svårt, för jag har så många, och de varierar lite beroende på var jag själv befinner mig i livet. Jag har alltid brunnit för jämställdhetsfrågor och feminism; speciellt kvinnors/flickors ställning och utsatthet i välfärdens Sverige, i samhället/samhällsstrukturer, historiskt, sexuellt, privat, i sjukvården, i yrkeslivet och i skolvärlden, främst i förskolan eftersom det är där jag arbetar. Jag tycker också att det är viktigt med ett intersektionellt perspektiv; det finns inte ett sätt att vara kvinna. Beroende på exempelvis ålder, klass, etnicitet, religion mm.. får individer inom exempelvis gruppen kvinnor olika förutsättningar till liv, hälsa, lärande och utveckling.

Ett annat intresseområde är normer och maktstrukturer/diskurser som styr våra sätt att vara, bli och göra oss samt hur motdiskurser skapas och hur vi tillsammans kan göra förändring. Att arbeta utifrån ett normkritiskt perspektiv i förskolan handlar om att varje barn ska ha möjlighet att utvecklas utan att begränsas av snäva förväntningar och normer, och är på så vis direkt kopplat till förskolans demokratiuppdrag. Jag skulle, likt Klara Dolk, vilja att jämställdhetsarbetet i förskolan fick mer utforskande karaktär, där inte bara normer om kön utmanas utan även normer om barn och vuxna.
Ytterligare en hjärtefråga är människors fysiska och psykiska hälsa och välmående, även det kopplat till rådande normer.
För att baka ihop mina hjärtefrågor, vill jag till sist framhålla vikten av att se och förstå hur jämställdhet, normer, lärande och hälsa hänger ihop och påverkar varandra – och att just holistiska, transdisciplinära och intersektionella förhållningssätt är så viktiga i förskolan.

Hur ser du på begreppen normer, normkritik och normkreativitet? Vad tänker du är skillnaden?
Normer är ofta tagna för givet och därmed svåra att se. De är tydligt kopplade till makt, men inte ofta via tvång eller våld, utan genom att människor medvetet eller omedvetet tänker, önskar och agerar i enlighet med dem. Följer vi normen blir den ofta osynlig för oss, medan den istället blir tydlig för den som går motströms.
Jag brukar utgå från den definition av normkritik och normkreativitet som finns i boken ”Normkreativitet i förskolan” av Salmson och Ivarsson. De skriver:

Normkritiken är ett perspektiv som hjälper oss att se normer och deras konsekvenser.
För att förändra normer krävs dock handling, och det är vad vi kallar normkreativitet.

Jag tycker att det tydligt förklarar skillnaden mellan de två begreppen. Att ha ett normkritiskt perspektiv, kunskap kring normer och makt; att granska normer och vad som görs till norm i olika situationer, är grundläggande – men ännu viktigare är ju egentligen att kunskapen omsätts i praktiken. Jag skulle vilja uttrycka det så här: med ett normkritiskt perspektivsynliggör vi möjliga vägar till förändring, och med normkreativitet förändrar vi sedan genom att gång på gång göraannorlunda i förskolans vardag.

Vad innebär normkreativitet i förskolan?
Att på lekfulla sätt skapa motnormer, en mångfald av möjligheter, i den vardag som pågår och levs i förskolan.

Vad är bra steg att börja med om man vill arbeta mer normkreativt? Vad ska man tänka på? Vilka konsekvenser finns det?
Läs på! Förkovra dig i bra litteratur kring ämnet. Gå på föreläsningar. Ta hjälp av kollegor, arbeta nätverkande och medvetandegörande. Det finns säkert de som arbetar normkreativt utan att veta vad ett normkritiskt perspektiv innebär, men ska vi arbeta utifrån ett syfte, så måste vi veta varför vi gör som vi gör. Tänker att vi börjar i observationer och dokumenterar det som händer i barngruppen, och att vi sedan tar med observationerna och dokumentationen med in i reflektioner med barn och kollegor. Där använder vi normkritiska perspektiv för att synliggöra normer, diskuterar vilka konsekvenser dessa har för barnens utveckling och lärande, och hur vi kan utmana dessa normkreativt framöver i de undervisningssituationer vi erbjuder barnen, i de lekar och rutiner som pågår på förskolan. Sedan går vi in i nästa reflektionstillfälle – kollegialt och med barnen – och diskuterar vad som hände? Blev något annorlunda? Vad gör vi nästa gång osv? Självklart ser reflektionerna med barnen annorlunda ut än de med kollegorna.

Jag gillar inte mallar eller metoder, och vill inte heller presentera det här. Jag tycker att det handlar om kunskap och lekfullhet. Att ha tilltro till den process som pågår, och att faktiskt våga lyssna på barnen även i dessa frågor.

Tänker som Klara Dolk – lyft fram alla de gånger som barn utmanar vuxnas föreställningar om jämställdhet, inte bara när barnen är stereotypa. Håll utkik efter det bångstyriga, det som uppstår i motstånd mot de normer som råder i en viss situation – då får du syn på vad som anses ”normalt”. Uppmärksamma när glädjen kring ”rätt saker” inte delas av alla. Börja där!

Vad tänker du att pedagoger har för ansvar i relation till normkreativitet?
Vi som arbetar i förskolan måste först och främst granska vilken makt det ligger i just vuxenrollen, och utmana normer kring vuxna och barn. Är det vi som står för sunda jämställdhetsideal, som sedan ska överföras till barnen, eller kan vi även med dessa frågor lyssna in barnens perspektiv och intressen och arbeta utforskande? Vågar vi släppa på makten och kontrollen? Den makt som finns inbäddad i ”vuxendomen”. Bara att det inte finns ett sådant ord ”vuxendom” visar tydligt att den vuxna är norm. Vi vuxna bara är, medan barnen befinner sig i en ”-dom” på väg mot att bli just vuxna.

Att granska vuxenmakten och arbeta utforskande utifrån barnen innebär inte att vi inte har ett ansvar. Men kanske kan vi använda vår professionalitet och vår nyfikenhet för att vara medutforskande, precis som vi är i de förskoledidaktiska ämnena? Vi lägger till, utmanar och bidrar med frågor och material men förmedlar inte snabba svar eller rätt och fel.

Du har skrivit att det är viktigt att arbeta hälsofrämjande och normkritiskt parallellt/integrerat; vad menar du med det?
Normer är ofta outtalade och svåra att upptäcka. Det krävs kunskap, reflektion, tid och tålamod för att upptäcka, synliggöra och granska normer. Det tar tid och tålamod att arbeta normkreativt, eftersom det ofta inte går på rutin, det sitter inte i ryggraden. Är vi stressade, och känner att vi inte har kontroll över situationen, skyndar vi på, faller tillbaka och landar ofta i det som är invant. Vi har inte tid eller ork eller förmåga att se det som är normativt, det blir ännu svårare att upptäcka när vi får tunnelseende. Därför menar jag att ett hälsofrämjande arbete är viktigt för att kunna arbeta med dessa frågor.

Förskolans arbetsmiljö är just nu under stor press, där alltfler blir sjuka av stress. Ska vi kunna arbeta med syfte, måste vi också få tid och ha ork att planera, genomföra och reflektera. Både barn och vuxna måste få en bra aktivitetsbalans, där aktivitet och återhämtning ges lika stort värde och lika mycket utrymme och tid. Hjärnan klarar endast det mest basala om den utsätts för långvarig stress, och detta innebär att det både blir svårare att lära och att skapa förutsättningar för lärande.
Ingenting ligger utanför. Förskolans utbildning och undervisning ska integrera frågor om jämställdhet. Det ska inte vara ett eget spår eller avverkas på en temadag. Det handlar om kvalitet och systematiskt arbete. Ett normkritiskt perspektiv ska aktivt vara med i förskolans alla delar, och vara något som all personal inom förskolan ägnar sig åt, och sålunda inte stanna vid att vara en hjärtefråga på eldsjälsnivå.

Aktivitetsbalans är också något som ska följa dagen. Stunder av återhämtning är viktigt såväl i den planerade undervisning som i den spontana, i alla rutin- och omsorgssituationer, ute såväl som inne. Detta gäller både barn och vuxna. Arbetar vi hälsofrämjande, och lugnar kroppens stressystem kontinuerligt under dagen, är jag övertygad om att vi blir mer vakna och alerta, och på så vis mer uppmärksamma på rådande normer. Då finns också utrymme och ork för kreativitet och förändring. Och lyckas vi skapa en förskola där barnens utveckling inte styrs av begränsade normer och förväntningar, är jag övertygad om att vi mår bättre och lär mer.

Har du några normkritiska och normkreativa tips du vill dela med dig av?
Jag kan dela med mig av några boktips. Jag tycker att Klara Dolks ”Bångstyriga barn” är fantastiskt bra, ”Normkreativitet i förskolan” av Karin Salmson och Johanna Ivarsson, ”En rosa pedagogik” av Hillevi Lenz Taguchi m.fl. samt ”Lärande och jämställdhet i förskola och skola” av Mia Heikkilä. Listan kan göras lång, men dessa använder jag ofta i mitt arbete som förskollärare.

Ha tålamod! Förändring tar lång tid.

Till sist…

Det är viktigt att vi aldrig blir klara… Håll koll på när motnormer blir norm osv… Som Klara Dolk skriver; om alla nu ska vara Pippi, vad händer med Annika då?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s